omstart

Oj oj. Över en månad sedan sist. Har varit lite... disträ, ofokuserad. Haft lite annat i tankarna.
Å konsumerat har jag gjort, som om jag varit besatt eller så. Men. Nu.
Nytt försök. Tar tag i styrspaken till livet, lägger hela min tyngd på den och försöker rubba den några centimeter i rätt riktning.
Nikotinplåster på armen. Kontrakt på jobb till augusti - heltid, men fasen vet om jag inte ska våga kräva min rätt till deltid. Vi får se. Jag vill ju inte bli utan helt till hösten. Men det är ändå ett lagbrott av arbetsgivaren att neka mig det. Hm.
Har långledigt, sonen och jag var på djurparken igår, i hällande regn. Mysigt ändå. Idag var vi vid min totalt misslyckade odlingslott (ogräslott får den nog heta i fortsättningen). Det kommer upp små strån här och var, men inte alls i de fina rader jag trodde jag satt dem. Och tistlar och maskrosor till förbannelse. Sonen tycker det är dödstrist att vara där. Haha.

Men det är sagolikt skönt att ha tid. Vi skrattar, sjunger och leker. Pratar, spelar spel. Umgås. Det är så det ska vara.

Hade utvecklingssamtal på dagis förra veckan och sonen är jätteomtyckt. "Det måste vara underbart att ha en sån unge" sa fröken.
Men han har ingen som helst uthållighet, påbörjar en lek, byter till nästa, springer fram och tillbaka. Jag vet varför. Jag vet en liten kille som försöker leka med sin mamma, medan mamma "bara ska... plocka undan lite", leker två minuter, stoppar i en tvätt, tittar till leken, dammsuger.... Han försöker hela tiden komma på nya lekar för att få min uppmärksamhet, för att locka mig att släppa allt annat. Det är verkligen inte konstigt att han har svårt att slutföra sina lekar. *grimaserar*

Bot och bättring. Köpstopp och städhjälp.
Here we go.