Igår var jag och intervjuade en kvinna som jobbade med ätstörningar. Hon pratade om att man först måste komma tillrätta med ovanan - oavsett om ätstörningen ulösts av något jobbigt för fem år sedan, finns den situationen oftast inte kvar, däremot ovanan. Sedan kan man gå vidare med att börja känna efter vad det är för känslor man försöker tysta genom att svälta sig. Och därpå hitta bättre sätt att hantera dem, mer ändamålsenliga.
Det låter som att jag med mitt köpstopp gjorde alldeles by the book för hur man ska göra för att sluta med sjukliga beteenden.
Så bra, att det åtminstone teoretiskt var rätt tänkt. ;) Inte så att allt blivit perfekt - haha - men nog mår jag bättre. Och har just börjat hitta bättre sätt att ta hand om obekväma känslor som dyker upp. Eller stå ut.
Imorgon ska jag shoppa. Bror fyller år och ska få ett par nya jeans, hans gamla har ett stort hål där bak!
Får se hur jag klarar det. Om jag drabbas av akut köplust och tokhandlar i flera timmar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jsg vet att jag inte har berättat det, men de senaste fyra månaderna så har jag gått ner drygt 20 kg genom måltidsersättning = soppor & shakes. Fattar du hur sjukt det känns när man inser att trots att man aldrig ansett sig själv som någon slags tröstätare, så är man verkligen en. Tänk efter - tung dag, glass kanske? Jobbig dag, en flaska vin, kanske? Allt är tråkigt, en Dajm kanske? Å jag var helt säker på att jag inte använde något för att trösta mig...
Skicka en kommentar