Partidebatt om sjukförsäkringen

Jag trodde banne mig inte mina öron. Jag har valt bort nyheter den senaste tiden, har ägnat tiden åt min vardag och försökt fokusera på att få till ett bra och tryggt liv för mig och sonen. Nu skulle jag ta veckans tv-kväll, jag brukar ägna mig åt verklighetsflykt i form av desperate housewives och Christine på tisdagar. Men sonen somnade tidigare än vanligt och jag slog på tvn mitt i Sverker Olofssons utfrågning av Ylva Johansson (S) och Gunnar Axén (M). När jag kom in i programmet sa Ylva att det viktigaste var att höja taket för sjukförsäkringen. Nu är taket på drygt 26 000 kronor. Hallå? DET är väl inte det största problemet? Har man 26 000 kronor i månaden och får 80 procent av det har man väl ändå en hygglig inkomst? Sedan när hon pratade om försörjningsstödet (socialbidraget) påtalade hon det förskräckliga i att man måste sälja sommarstugan innan man kan få det. Det är ju tråkigt, men hur många har råd med sommarstuga? Vilken verklighet lever hon i? De allra flesta har ju överhuvudtaget inte råd att äga sitt boende. Inte ens om man lånar. För man får inget lån. Sommarstuga???
Och så pratade de om det som förut kallades förtidspensionär. Minimiersättningen ligger på cirka 7000 - 8000 kronor. Det höll moderaten om att det var lite lågt, men kollektivavtalen kunde ju ge mer.
Om man har jobb ja, ville jag ha sagt och väntade på att Ylva skulle nappa på det. Men nej. Hon sa nåt om de som föds med allvarliga funktionshinder och att de aldrig kommer in på arbetsmarknaden, och att lösningen på det var att "ge alla en chans att komma in på arbetsmarknaden" - ja, oavsett hur handikappad man var. Det är nu det börjar bli skrattretande. Jag får galghumoristiska bilder i huvudet. Och vad är detta med att det bästa för alla nödvändigtvis måste vara att komma in på arbetsmarknaden? HUR resonerar de? Det finns andra sätt att ha ett meningsfullt liv än att tvingas in i något man inte klarar av. Det finns annat i livet än arbete.
För övrigt finns det en feministfråga som jag faktiskt inte riktigt är med på (!). Apropå det här. Rätten till heltid. Jag tycker man lika gärna kan prata om rätten till deltid. Att tvingas jobba heltid när man har barn tycker inte jag känns som en angelägen rättighet. Även om jag förstås förstår problematiken med att inte kunna få heltidsjobb när man vill. Valet borde finnas åt båda håll.
Nu måste jag lyssna på Maria Wetterstrand som debatterar med Maud Olofsson om LAS. Hyser fortfarande visst hopp om MP.

Hahaha, det här är underhållning på hög nivå. En arbetslös man i 50-årsåldern, med gråten i halsen, frågar Maud Olofsson hur hon har tänkt att han ska klara sig med dagens a-kassa. "vi är ju också människor, vi har också hyra, el, telefon som ska betalas". Och Maud sa, and I quote "ja, nu är det lite svårt att höra här, med den här efterhörningen, men det är ju småföretagarna som måste skapa jobben"
Haha, hon låtsades verkligen inte höra., hon bytte ämne. Nu vet jag varför det är så lite politisk satir nuförtiden. Det är ju helt överflödigt.