Sebastian vill vara hela sommaren på Öland. Jag förstår honom, jag har svårt att se oss tillbringa sommaren här i lägenheten på tredje våningen. Av någon anledning blir det inte av att vi går ut lika ofta som när vi bodde på bottenplan och bara 300 meter till havet. Här måste man liksom ta bilen om man ska ut i naturen. Eller måste och måste, om jag kunde motivera honom att cykla eller gå några kilometer så kom vi väl ut ändå, men på nåt sätt blir det ett sånt projekt. Inte bara att gå ut genom dörren liksom. Men jag blir ändå lite tveksam till tanken att bo hos andra/vara borta hemifrån i flera veckor. Vi måste ju se till att skapa ett liv här också, att göra det bästa av det även om det inte är lika natursköna omgivningar runt knuten. Att hitta sätt att trivas här på det viset också. Inte bara ett ställe där vi jobbar och går i skola. Det får inte kännas tillfälligt, det måste bli "hemma" här. Och så är det ju den där lilla detaljen att bo hos "andra" - jobbigt för dem vi bor hos och känslan av att vara gäst är trevligt, men kanske inte i flera veckor.
Nåja. Vi får ju maj och juni här i alla fall, så vi hinner väl hitta favorit-vår/sommar-ställen här också. Och det är ju inte värre än att vi kan åka hem om vi tröttnar.
Över kristihimmelfärd tänkte jag vi skulle ta med oss Dagge och åka på en liten dalasemester. Jag vill återse Fulufjället (nationalpark som jag var med och invigde när jag gick naturguideutbildningen och Njupeskär (Sveriges största vattenfall), och Dagge vill se Hagströmsmuseet i Älvdalen. Orsa björnpark blir väl nåt för Sebastian. Upptäcka sin närmiljö, det är väl nåt bra det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar