onsdag 6 februari 2008

Fasta

Arbetskamrat: Ska du med och köpa en semla?

Annan arbetskamrat: Nej tack, jag åt en igår.

Arbetskamrat 1: Jo, men det var ju fettisdagen igår. Det är fettisdagsvecka!

Jag, lägger mig i: Nej. Det är fasta nu. Nu ska man fasta i 40 dagar.

Arbetskamrat 2: Yeah right.

Jag: tyst, vågar inte erkänna hur knäpp jag är.

Jag har blivit en utmaningsjunkie. Strax innan jul läste jag om en kvinna som infört köpstopp ett år, hon fick bara köpa det nödvändigaste - kläder och medicin. Jag blev tvungen att prova. Nu har det gått en dryg månad och varit vansinnigt givande, spännande, intressant och lite svårt. Nu råkade jag istället läsa om den gamla katolska traditionen att fasta innan påsk. Så blev jag tvungen att prova det också.

Men den katolska fastan är inte så hård. Man får nämligen äta, det är inte bara buljongblask dagarna i ända. Man får bara inte äta kött och ägg, och så ska man låta bli att frossa. Och egentligen gäller förbudet bara på fredagar under fastetiden. Men det var ju för amatörer, så jag kör alla dagar. Fastan ska enligt traditionen vara en stund för avhållsamhet, man ska göra sig mindre beroende av yttre ting, för att istället koncentrera sig på andlighet.

Såhär formulerar bibelsajten.se det hela:

"Tanken med den kristna fastan är att man under dessa 40 dagar ska avstå från att vältra i sig mat, godis, chips, alkohol och annat.
Den kristna fastan handlar mer om att få tid över för att fundera över vad det är som hindrar att man lever närmare Gud och andra människor. "

Exakta regler, för mig?
Nja, det får komma lite eftersom. Men huvudlinjen är att mest äta frukt, grönsaker, nötter och sånt. Plus mjölkprodukter. Undvika kött, ägg, kaffe, alkohol, bröd, godis, chips osv.

Mitt huvudprojekt det här året är i alla fall att frigöra mer tid till meningsfulla saker. Som att umgås. Med sonen, med vänner, med släkt och familj. Fastan kommer in som en liten parentes bara, för att för en tid tvinga mig att känna efter, tänka efter och inte bara tysta alla känslor och begär med mat.

TVn slängde jag ut för ett par veckor sedan. Nu börjar mobiltelefonen bli gammal och trött. Jag är inte alldeles säker på att jag tänker köpa en ny.



Inga kommentarer: