tacksamhet

... känner jag idag.
Anna Wahlgren har räddat mig många gånger. Så även den här gången. Tog fram Barnaboken igår, slog upp "sysselsättning", hittade "klängighet" och läste hennes detaljerade råd och vips så var problemet löst. Hon är så fantastiskt klok.

Idag har sonen och jag städat ur skåpen i köket. På hans initiativ - han drog fram alla plastburkar jag har och ordnade picnic på köksgolvet, bjöd på fantasiglass och låtsastårta i mängder. När picnicen var klar, torkade vi ur skåpet och så in med alltihop igen. Därefter tog vi två skåp till när vi ändå höll på. Sedan tog sonen en välbehövlig paus och lekte på egen hand en bra stund.
Det är ett av knepen. Att dra med honom i hushållsgöromålen. Så att han känner att han är behövd, inte bara känslomässigt.
Nu kan jag alltså röja-städa och umgås med sonen samtidigt. Och ändå känns det som att jag gör En Sak i Taget - jämfört med när liten missbelåten pojk hängde i kjolarna och jag önskade att jag kunde ha en arm i diskhon och en inne i lekrummet byggandes med lego.

Inte alltid så enkelt som idag förstås, men den här dagen blev i alla fall en riktig vilodag från trätor och grubblerier.

Vi var vid lekplatsen en stund också, jag satt och läste min bok (om buddhism den här gången) och tog det _lugnt_ medan han , glad som en liten lärka, klättrade upp och ner på stenar och klätterställningar.

Buddhismen har många visheter, men jag har svårt att riktigt ta den till mig. Den verkar inte direkt vara riktad till mödrar om man säger så. ;)

Och jag kan inte känna någon större längtan efter att utplåna alla begär, för att slippa "lidandet över alltings förgänglighet". Bara för att det är förgängligt är det väl inte förkastligt. Nu har jag ju bara läst en bok, och skrapat lite på ytan av den här religionen så jag får väl vänta med att dra några slutsatser tills jag vet mer.


Här är förresten min inspiratörs hemsida: http://notbuying.blogspot.com/