konsumtionsstopp som samhällsomdanare

Det råder hög aktivitet inne i skallen just nu. Jag läser "Tid att göra, tid att vara" av Jan Grönholm och får den ena aha-upplevelsen efter den andra. Vad underbart det är med böcker som får en att tänka. Jag måste ständigt lägga ner den i knät och sträcka ut blicken i horisonten för att fundera över vad det han säger innebär.

Såhär.
Om människan skulle kunna förmås att konsumera mindre skulle....

• man kunna jobba mindre, få mer tid till reflektion och relationer

• man kunna köpa varor till skäligt pris, vilket skulle innebära drägligare förhållanden för de som producerat dem. Om alla skulle göra så, skulle det ständiga kravet på effektivisering på arbetsplatserna, med följder som uppsägningar och sjukskrivningar, kunna minska.

• man kunna spara pengar, antingen till att bli friare ekonomiskt från samhällets alla krav och kontroller (du får aldrig bli sjuk, ska inte bry dig om petitsesser som omsorg om dina nära och måste alltid prestera 110 procent), eller till att dela dem med andra så att fler får möjlighet att sakta av på farten. Tänk att till exempel avstå en lönehöjning för att arbetsgivaren inte ska dra in ännu en tjänst. Eller att dela på en tjänst, så att två får lite arbete istället för en för mycket och en inget alls.

Förnöjsamhet och måttfullhet. Att inse att alla förändringar inte är av godo, att inte förändra för förändringens skull. Att bara äta, köpa, äga det som behövs för hälsa och trygghet. Att njuta av livet på andra sätt än genom konsumtion. Att ha utrymme i livet för stunder som är fredade från informationshets och hysterisk stimuli, för att tagga ner och kunna njuta av enkla, meningsfulla saker.

Det ni.